Blockerad!

 

 

Ett tecken på att du är blockerad kan tex va att du sparkar bakut vid ordet konstnär i samband med dig själv (moi).

 

Ett annat säkert tecken är att du blir oerhört provocerad när någon trappar ner på jobbet, eller tom säger upp sig för att satsa på något de drömt om att göra.

 

 

Nästan alltid när jag föreläser på en frukost eller en "sommarkväll" i svenska kyrkan sitter det ett gäng äldre damer där. De är inte där för att höra just mig. De går på de flesta av kyrkans arrangemang. De hör lite dåligt och talar ofta högt sinsemellan medan jag så att säga håller på. Sådär som jag själv kan(än så länge) viska till mina kompisar när jag är och lyssnar på ett föredrag.

 

Jag brukar ha någon liten praktisk övning i slutet. Det kan va så enkelt som att de ska skriva upp tre saker som de älskar att göra. Att de bara får några minuter på sig för att de inte ska hinna slipa till sina svar.

 

Det slår aldrig fel, här börjar damgänget protestera högljutt. "Vaad ska vi göra nu? Vad är det för ett påhitt?" De fattar ingenting. "Jag väägrar", säger någon i gänget myndigt. De andra är helt med på bojkott. "En lista, vad ska det va bra för?"

 

Numera ler jag bara åt detta. Jag vet att det är blockeringen som talar. Och rädslan. Frågor som: kommer jag att skriva "rätt" saker på min lista? Hur framstår jag i andras ögon...? Jag kan inte ens komma på tre saker...

Man kan tänka att det är en oförargerlig uppgift, men det är inte alltid så enkelt.

 

Blockering är en mäktig kraft och en bra grej att få syn på och genomskåda hos sig själv. Det ägnar vi tid åt på kursen!

 

Bilden: Kanske lite långsökt, men tänker att bilden ska visa blockeringen som en stock som ligger mitt i vägen. Som vi behöver ta oss runt och över för att komma vidare. Och allra helst: lyfta bort helt.