Synkronitetsexempel

Jag har alltid velat skriva. Redan från början var det en självklarhet. Men i 15-årsåldern började jag tvivla. Och det där tvivlet höll tyvärr i sig. Det var väl någon som oförsiktigt slängde ur sig: "Ä'ru helt sinnes. Varenda jävel vill väl skriva en bok". (läses på västeråsmål). "Sant", tänkte jag, "förmodligen helt sinnessjukt att ens våga prova".
Och så gjorde jag en massa nästan-skriva-saker. Började läsa till präst, för då kunde jag ju iaf skriva predikningar. Tack och lov blev jag inte präst. Det hade inte blivit lyckat.
Sedan kom en dag då jag läste igenom min dagbok. På var och varannan sida hade jag skrivit: "Men egentligen vill jag bara skriva". Det började skava det där. Varför gjorde jag inget åt det om det var det enda jag ville? Men jag hade inte tid. Jag hade precis blivit mamma till en aktiv liten kille, och snart var jag gravid igen. Den här gången hade jag en riktigt kämpig graviditet med mycket sängliggande. Det blev mycket tid för tankar. Och efter ett tag började en röst forma sig i mitt huvud. Inte på något otäckt sätt, mer som något jag ville ... skriva faktiskt. Och så kom en dag då jag mådde mycket bättre. Jag vaggade iväg till biblioteket och satte mig vid barnböckerna. Jag tog en Kamratposten som låg där ... och plötsligt insåg jag att rösten i mitt huvud var en tioårig tjej som ville komma till tals. Jag tror att jag till och med skrev lite där o då på en gammal lapp jag hittade i väskan. Och jag fortsatte skriva när jag kom hem. Liggandes i sängen.
En kort tid efter detta berättade min mamma om en manustävling som Libris förlag anordnade.
Det gav mig ett mål och en deadline.
Manuset skulle vara inne i mitten av januari, och bara någon dag efter att jag hade postat det (detta var på istiden då vi postade tjocka pappersmanus i brevlådan), föddes son nummer två.
Vi gick på bröllop när han bara var ett par dagar gammal (smart) och sedan var vi sjuka i tio veckor.
Men i maj månad nådde jag över ytan igen och började fundera på att Libris vinnare skulle utses.
De ringde när jag var ute (på hemtelefonen, återigen: istid). Och sedan gick jag och väntade med världens handsvett. När de väl ringde bar knappt rösten. Men så fick jag beskedet: "Du är vår vinnare"!
 
Hur är då detta synkronitet? Jo, jag tog reda på vad jag verkligen ville (skrev dagbok, Julia Cameron kallar dem morgonsidor). Skriver du en sak tillräckligt ofta, så kanske du tillslut känner att det är dags för en förändring. Du har tröttnat på att skriva det (så var det åtminstone för mig). Sedan höll jag mig stilla så pass länge att den här boken som ville skrivas fick chans att visa upp sig. När jag väl fått en ton och en form i det hela så fick jag tips om ett mål och ett forum. Jag gjorde jobbet och skrev manuset, men det var inte jag som fick det att hända.
 
Det här med synkronitet är ofta stillsamt och naturligt. Vi gör vår del, sedan väntar vi på vind. I mitt liv har det sällan handlat om dunder och brak och "magic".
 
Ibland fastnar vi i "hur". Jag gick i över 15 år med rösten som sa att det var "helt sinnes" o att det aldrig skulle gå. Jag var så kvar i "hur" att "vad" inte fick chansen. Jag var uppgiven och skrev ingen bok, för jag visste inte hur jag skulle få ut den. När "vad" kom o jag gjorde jobbet, presenterade sig "hur" också.
 
 

Sist också på skam-bollen

Här kommer mitt första citat ur nrk-serien Skam. Det är Vilde som talar, apropå att köpa en russebuss för 300 000 kr (som de inte har). Nora är skeptisk och Vilde vill få henne på andra tankar.
Vilde: ”Jag läser en bok nu som heter The Secret. Den handlar om att ifall vi låter universum göra det, så kommer allt att bli verklighet i ditt liv”
 
När hon sa det så krullade det sig i mig av lite pinsamhet faktiskt. Nu har inte jag läst ”The Secret”, men faktum är att Julia Cameron, vars bok jag hämtat väldigt mycket ur till kreativitetskursen, har med ett liknande, om än inte identiskt resonemang om synkronitet.  CG Jung beskriver detta som: ”en lycklig kombination av händelser” Eller som ..... ”tusen små hjälpande händer”.
 
Synkronitet handlar om att uttrycka en önskan, att börja ta små steg mot sin längtan. Att gå där det öppnar sig. Att våga ta steg fast vi inte riktigt har koll på var det hela slutar. Det är där någonstans, när vi har satt oss själva i rörelse, som den "lyckliga kombinationen av händelser" kan inledas.
 
Jag trodde att det skulle va svårt att hitta synkronitetsexempel ur mitt eget liv. Men faktum är att inget som är riktigt viktigt i mitt liv har jag presterat mig till. Jag har tagit steg, jag har uttryckt en längtan ... men den där sista finishen har kommit från annat håll. (Det finns också exempel på hur jag har kämpat mig blodig för saker som jag trott var för mig, men som i bästa fall visar sig ha varit onödiga, och i vissa fall varit direkt skadliga för mig). I nästa bloggpost kommer ett par exempel på synkronitet.
 
Men först måste jag bara skratta lite åt att jag citerar "Skam" i samma veva som aftonbladet har rubriken: "Är skamhysterin död?". Jag är med andra ord inte bara sist på blogg-bollen. Men å andra sidan är det precis som jag vill ha det ;) (se min första bloggpost).
 

Fredagsdans

Nu är den här äntligen uppe på väggen. Har legat i ett hörn och väntat på en ram, men där sitter den fint. Alldeles innan vi går ut kan vi få oss en liten boost.

Samma återförsäljare (@printoteket) citerade någon annans print på instagram: ”when you buy from a small business an actual person does a little happy dance”. Jag tycker att den är så bra, för så är det verkligen. Även om vi småföretagare kanske gärna försöker dölja hur mycket en försäljning betyder (för att se lite mer världsvana ut?)

Jag la märke till det första gången jag var utställare på bokmässan. Vi var ett gäng som hamnade längs en vägg där båsen var som minst och läget var som sämst. Ingen av oss sålde supermycket, men vi försökte ändå hålla värdigheten uppe under de långa perioderna av icke-intresse. Vi sa saker som ”jag hade ändå inte förväntat mig ... bokmässan är ju mer som ett skyltfönster ... effekten kommer nog senare”.

Och så kommer det någon och köper!!! Alltså, den glädjen!

Vi utsåg också ett skräckexempel. En kille i ett ännu mindre bås (var det ens möjligt?), i ett ännu sämre läge. Han hade tryckt upp sin bok själv och satt alldeles ensam vid sitt bord och stirrade ner i golvet. ”Hur går det frågade vi” ”Jag har inte sålt en enda”, sa han. ”Stackare”, sa vi till varandra. Ändå fick det oss att må lite bättre, eller?

Så här i efterhand kan jag knappt fatta att jag inte köpte en bok av honom. Det kunde jag väl ha gjort? Då kanske jag hade fått se en happydance.

Nu blir det fredagsdans istället. Trevlig helg!

PS. Har kollat nu, och det var @betongbruketuf som citerades. DS.

Besvikelse

Bön ut "Böner att växa med" skriven av moi
 
Kreativitet och andlighet är tätt sammankopplade för mig! Jag kan inte prata om det ena utan att dra in det andra. På krea-kursen pratar vi om Gud som är bra för oss, och om våra avgudar/förvrängda gudsbilder som inte alls är bra. Det är svårt att komma till en förvrängd gudsbild med all sin besvikelse. Där ska det sopas under mattan ... Men till Gud däremot... Sanningen gör oss fria🌸

I framtiden ...

Jag har pratat med många människor om kreativitet sedan jag drog igång Kreativitetskursen. En del hävdar att de inte är kreativa. Jag tror att de menar att de inte går och drömmer om att bli en mimare, skulptör, poet eller oljemålare. Men att börja leva ett mer kreativt liv behöver inte betyda att du säger upp dig från jobbet för att satsa på ett liv enligt ovan. Det handlar mer om att hitta ditt sätt att vara kreativ på. Att få fatt i drömmar och visioner du kanske hade för länge sedan, men som gått förlorade längs vägen.

En del av dem som jag pratat med ville lämna in en intresseanmälan till "nästa kurs". De hade inte riktigt tid, energi, pengar mm till den som skulle hållas i feb-mars, men till nästa kurs skulle allt det där ha ordnat sig.

 

Vi blev 10 st (med mig) till den kurs som var ... och jag fick betydligt fler intresseanmälningar till "nästa kurs". Jag som inte ens hade någon "nästa kurs" inplanerad...

 

Men det är klassiskt att vi alltid tror att vi ska få mer tid senare. Och att kreativiteten skjuts på framtiden. Själv tror jag att allting ska hända "i sommar". 

 

Snart går det att anmäla sig till "nästa kurs". Den är nämligen en realitet nu. Håll utkik på hemsidan!
www.rosahusetforlag.se