Var inte rädd!

"Var inte rädd!" sa ängeln. För det får de alltid säga. Även om de kommer med fantastiska nyheter. 

Fast efter ett tag blev alla glada när de fick höra nyheterna om Jesu uppståndelse.

Sedan blev de osäkra. Lät det inte för bra för att vara sant?

Och efter det följde tomheten. Kanske det värsta av allt. Att vänta på vad som ska hända härnäst.

Det gamla är liksom förbi, och det nya har inte kommit än.

 

Så här står vi, och har kanske gjort oss av med något gammalt mönster, någon gammal vana. Visserligen saknar vi inte vanan, men vad gör vi av tomheten som kom istället? Nu när vi tagit steg kommer rädslan för att misslyckas med ny kraft. Vi är rädda för vad som ska hända med det inrutade liv där vi hade full kontroll ifall vi släpper loss kreativiteten. Vi är till och med rädda för att lyckas. Mest av allt kanske motståndet handlar om att lämna den bekväma platsen på läktaren – platsen där vi kunde sitta och kritisera allt och alla – och istället ge oss ut på spelplanen.

I Kreativitetskursen tittar vi på våra rädslor. Vi är snälla mot oss själva. Vi tar steg i rätt riktning. Ett litet steg i taget. Vi gör det fast vi är rädda. Om man ändrar riktningen på en rymdfarkost bara någon grad, blir det stor skillnad i riktningen över tid. Men just nu gör vi bara det här lilla. Ett enda modigt litet steg. Vi tar reda på vilket det steget är. Och så tar vi det.