Den som hittar sin plats ... osv

Jag gillar egentligen inte att skriva om andra människors böcker. Jag läser andra människors böcker och gillar väldigt mycket av det jag läser, det är inte det. Men jag vet själv hur knasigt det kan bli när andra ska in och tolka vad en menar och vad boken handlar om. Med det sagt vill jag ändå skriva något om Tomas Sjödins bok: ”Den som hittar sin plats tar ingen annans” Jag läste den för närmare halvåret sedan, så detta är snarare minnesfragment av Tomas bok, och kanske mest av allt det som hände i mig när jag läste. Eller ännu bättre. Det jag läste var något som bekräftade någonting inom mig själv. Något jag alltid vetat, och nu fick ord på.

Jag har nog alltid tänkt att Tomas lever det ultimata kreativa livet. Han reser med jämna mellanrum till någon spansk, italiensk eller grekisk stad (i mitt huvud ser det i alla fall ut så). Där skriver han sina fantastiska böcker, går långa promenader och samtalar med original. Sedan kommer han hem och kör föreläsningsturnéer som är totalt fullsmockade. Och kön till signeringsbordet slutar aldrig att ringla. Vi åhörare gråter och skrattar. Och han är så oerhört folkkär att INGEN har något ont att säga om honom. Jag har en känsla av att självaste debattkungen Christer Sturmark skulle tappa alla argument och sätta sig som en liten tillgiven hund vid Tomas fötter om de möttes.

Det visar sig när boken är slut att Tomas först nu känner att han fullt ut har hittat sin plats. Nu när han är superengagerad i Smyrnas sociala arbete. Jag som trodde att han levde det kreativa drömlivet. Det kunde inte bli bättre, tänkte jag. Med författarlivet och föreläsningsturnéer, krönikor i GP och återkommande sommar- och vinterprat. Men det var alltså det sociala engagemanget som blev det som fick bitarna att falla på plats. Jag tycker att det är en skön tanke. Att bejaka sin kreativitet behöver inte betyda att vi säger upp oss från jobbet för att bli keramiker, författare eller skådisar. Att bejaka sin kreativitet förlöser oss till att bli oss själva fullt ut, och hjälper oss att finna vår plats. Det vill jag skriva till alla er som tror att ni inte är kreativa. Och boktiteln: ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Den är så bra, för vad innebär det? Jo, att det här ständiga jämförandet äntligen kan upphöra! Hurra för det!