Sporta på kul?

När det hade lättat lite efter min första sammanhängande feberperiod bestämde jag mig för att göra klassikern (den lite kortare) tillsammans med en kompis. Jag åkte tjejvasan med 1,8 mils träning i benen. Jag hade hunnit få upp flåset hyfsat till tio mil Vättern-cykling, men tiden blev ändå inget att skriva hem om. Jag simmade mig igenom Vansbro med tvångströja (våtdräkt är inte min grej), och så var det äntligen dags för det jag laddat för: Lidingöloppet. Springa kan jag ju. Det har jag gjort i hela mitt liv. Så jag sprang. En liten stund. Sedan tog jag slut. Vad hände egentligen? Det fanns ingen energi över huvud taget ... Så jag ägnade en stor del av loppet till att mentalt försvara mig och förklara min dåliga tid. Långa haranger. Kom jag inte från åtta månaders feber, kanske? Och visst hade det varit rätt platt där jag tränat? Lidingöloppet var inte platt, minsann. Frågan är vem jag försvarade mig inför...

Året innan hade jag tagit mig igenom Göteborgsvarvet. Samma dåliga feberförberedelser där. Jag minns att jag grät för att jag var så rörd vid milmärket därborta på Hisingen. Jag blev tagen av att jag som legat till sängs så länge kunde springa igen... Jag var så sjukt stolt. Jag kände att jag var tillbaka!

Efter detta varv (som jag var så glad och tacksam över att ha kunnat genomföra) insåg jag att människor sitter vid sina datorer och söker på vad folk sprungit på för tid. Det händer också att människor på riktigt fäller kommentarer som: "Okej, du sprang på över två och trettio, hur lång tid tar det egentligen att GÅ gbgsvarvet?"  Jag antar att det var dessa kommentarer jag hade med mig till Lidingö, därav skammen, och försvarstalen.

Jag har haft babysång under ganska många år. Fler gånger än jag kan räkna har jag hört nyförlösta mödrar säga: ”det skulle va så kul att springa gbgs-varvet, men Peter(Olle, Fredrik, Micke etc.) tycker att skamgränsen går på 5min/km och jag håller inte det tempot nu”. ”Självklart gör du inte det. Du har precis krystat ut en soffgrupp”. Jag har dessutom hört flera av babysångens män avstå eftersom det är "så tråkigt nu när jag inte gör samma resultat som i gymnasiet".

Jag har tre söner. Fram tills de fyllde åtta-nio år har vi fått inbjudningar till olika ”boll-skolor”. Föreningar som erbjuder  barnen att prova olika boll-sporter i en kravlös miljö. Jättebra! Men vad händer när barnen vill testa en bollsport vid låt säga 12 års ålder? Bara på kul. Svar: Det finns ingenting ifall de inte vill elitsatsa och eftersom de andra i laget redan hållit på i fem-sex år är de redan för kassa.

I kreativitetskursen har vi övningar där vi vill locka fram saker som vi alltid har längtat efter att göra. I alla dessa övningar går jag loss i drömmen om att dansa hip-hop eller street. Jag har ingen talang utöver det vanliga. Jag vågar inte gå till dansforum (gick förbi, men vågade inte ens kolla in genom fönstret). Det slutade med en dvd som jag proppar in i barnens x-box när de är i skolan. Jag drar ner gardinen och kör i tv-rummet. Tanken på att jag skulle försöka mig på en cool bralla och mössa och joina 10-åringarna fick mig och en vän att gå dubbelvikta av skratt under en promenad. Tänk er på terminsuppvisningen. Elva söta små barn och så jag i toppluva :D

Fast jag tycker ändå att det måste till en attitydförändring. Det måste ju vara okej att inte va superduktig. Det måste gå att genomföra ett krävande lopp på en halvdålig tid utan att de inre försvarstalen kickas igång. Jag kan inte jämföra "Åsa årgång 1992" som hade all tid i världen att träna, med den febertrötta kvinnan som kanske slarvat pyttelite med knipövningarna efter de tre förlossningarna. Och de på babysången kan inte låta sina partners sätta gränsen för vilka tider de måste göra för att få va med på en folkfest som göteborgsvarvet. Inte heller yngre upplagor av dem själva. Det där jämförandet måste upphöra. Alla har sina små stories bakom sin start. Låt ingen ta ifrån oss stoltheten över att vi genomför, eller åtminstone hade den ambitionen när vi ställde oss på startlinjen. Det är bra för människan att hålla igång!