Bur eller skydd...

Vi har enorma problem med rådjur. Jag vet att vissa tycker att det är härligt, men det är människor som inte fått tusentals kronor uppkäkade varje år. Så i början på sommaren var jag desperat. Jag såg en knopp på en liten rosenbuskplanta som jag trodde var död. Raskt åkte jag och köpte en bur åt den. Så att vi skulle få njuta av rosen och plantan skulle få en chans att återhämta sig. Sonens kompis var med i bilen. Han blev helt förtvivlad när han förstod att rosen skulle "sitta i fängelse". "Vad är det för ett liv för en ros", filosoferade han. "Annars blir den uppäten", försvarade jag mig. Kompisen skakade på huvudet. "Vad är det för ett liv", sa han igen. Sitta i fängelse eller bli uppäten.

 

Mina tankar började genast spinna runt kreativitet. Det är ju så det ofta känns. Antingen förminskar vi oss. Sätter oss själva i bur pga av rädsla, skam eller för att det är obekvämt att sticka ut. Eller så utsätter vi oss ... står där med våra hjärtan på ett fat "här är mitt hjärta, tycker ni om mitt hjärta?"Så kan det kännas. Och alla är inte snälla mot våra första trevande försök, så det gäller att vi omger oss med människor som förstår och vill väl.

 

Det kan va smärtsamt att ge sig ut på spelplanen. Och självklart vill o ska vi skydda oss. Men se till att skyddet inte blir så omfattande att det blir murar och fängelser😍

 

Göm dig inte!!